Har en sådan dag man inte vill ha där man börjar med att vakna till väckarklockor som ringer till duschning en dag man inte planerat att duscha, ställer om väckarklockorna och försover mig. Bestämmer mig för att strumpbyxor är ett passande alternativ idag och fastnar för ett par som uppenbarligen tar tio minuter att ta på sig. Har packat skolväskan, håller en termos med te i handen och ska plocka upp nycklarna för att kunna låsa dörren. Nycklarna är borta och bussen går om några minuter. Jaha. Jag tömmer väskan, hittar dem inte, springer runt i alla hörn, hittar dem inte. Kollar på klockan, svär en aning och tänker att det kan vara en inbrottsfri dag. Stänger dörren och hittar nycklarna kvar i låset från gårdagen. Bra grej. Överväger att sätta upp en skylt och välkomna alla kriminella in.
Hinner med bussen. Sitter på bussen. Glömmer trycka på stoppknappen.
Ska laga mat några timmar senare och smälter en sladd. Lite.
Längtar efter kollektivtrafiksfri tillvaro, efter ljudet av en diskmaskin, efter synen av tassavtryck på golvet, efter doften av mammas mat, efter sandalvänligt väder, efter vänner som förstår mina skämt, efter en röst som inte kräver harklingar var tredje ord. Längtar bort. Längtar hem. Längtar efter något annat än nuet.
Ibland mår jag bra av att tycka synd om mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar